Det har berättats för mig att dieten som jag slaviskt följer heter LCHF. Konstig skit det där. Ät vad du vill, ät goda grejer, använd vispgrädde, ät kött till frukost och rasa i vikt. Nu kanske ni kollar ut genom fönstret för att titta efter om några grisar flyger förbi utanför fönstret, men det är sant. Jag är på en diet. Men varför överger du din religion - socker, Janne?
Det började i söndags när jag var ute hos mor på bulle och muffinfrossa. Efter en sväng på toaletten såg jag vågen stå där i hörnet. Vi äger ingen våg så jag vet inte riktigt vad jag väger, tänkte what the hell och klev upp. Jag gissade på 84 kg och ställde mig på vågen glad och nynnande på någon fastnat-i-huvet-låt. Tittade ner och där bestämde jag mig. I precis samma sekund som vågen stannade på 89,6 kilo bestämde jag mig. Nog nu. Bli smal. Jag jämför mig med en kedjerökare, det går inte att halvsluta, nolltolerans måste råda.
I måndags startade jag. Mammas bullar blev de sista på en obestämd tid. Nu, inte ens en vecka senare så är jag frälst. Vem behöver godis och bullar när det finns salami, ost och lufttorkad skinka.
Nu är det bara att hoppas att detta ger resultat. Skulle vara nöjd med en matchvikt på 80, men strävar inte efter något mål.
Din, för evigt
Jan Wallin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar