fredag 4 juni 2010

Pump it up, a little more

Tränade pump på lunchen tillsammans med fröken andersson. Satans jobbigt!

Hur vältränade är inte instruktörerna? Hur kan man vara glad, prata, skrika och tjoa samtidigt som man lyfter vikter motsvarande en halv volvo?

Omänskliga monster.

Jag jublade tyst varje gång jag lyckades andas och en gång till när jag inte fick kramp av en övning.

4 kommentarer:

Mariana sa...

fy i fan vad ont jag har på arslet, benen,fötterna fan tom fingarna efter det där passet...vi går snart igen va? :-)

Unknown sa...

Samma pass går på onsdag

No-one sa...

Det finns en förklaring - som faktiskt är sann :) Förutom att instruktörerna förmodligen är ganska vältränade så distraherar själva instruerandet (pratandet och tänkandet på vilka övningar man förmedlar och hur, osv) från att hinna tänka på hur jobbigt det är, fysiskt. Jag tycker det är stor skillnad på de pass jag instruerar och de jag är deltagare på. Det är MYCKET jobbigare att vara deltagare, då hinner jag ju känna hur jobbigt det är ;)

Unknown sa...

Skönt att höra. Det betyder att jag är mer vältränad än jag tror ; )